Rinkebys ryggrad skildras i dokumentär

I november visades dokumentären, Mothers of Rinkeby om nattvandrande kvinnor, på Folkets hus i Rinkeby. Nu satsar regissören Ahmed Abdullahi på längre format och ska utveckla sin första långfilm.

ÖVER HUVUDEN TÄCKTA av hijaber syns ett glatt skäggigt ansikte. Regissören Ahmed Abdullahi är lång som en basketspelare. Den här novemberkvällen på Folkets hus i Rinkeby visas hans film Mothers of Rinkeby. Publiken är till stor del mammor, döttrar, mor- och farmödrar med somalisk bakgrund.

Filmen, en dokumentär om kvinnor som sedan drygt tio år har gjort nattvandringar i Rinkeby, visades i september på Al Jazeera som också stod för finansieringen. På Youtube har Mothers of Rinkeby drygt 140 000 visningar. Att träffa publiken och sitta i panelsamtal med de medverkande är speciellt för den just nu föräldraledige regissören.
Ahmed ser generad ut när han omnämns som ”vår Spike Lee ”.
– Att bli jämförd med en ikonisk regissör när man själv bara har gjort en handfull kortfilmer och några dokumentärer, ja, jag kan lugnt säga att har jag en bit kvar dit.

IDÉN TILL MOTHERS OF RINKEBY bollades fram mellan Ahmed och hans gamla kompis Rashid Musa. En frilansjournalist som tidigare bott i Sverige skulle producera filmer för Al Jazeera från några europeiska städer och Ahmed och Rashid ville berätta om ”ryggraden i samhället”, kvinnor som nattvandrar i förorten.

– Jag tycker att filmen är bra. Jo, den handlar om oss, men det är Ahmeds film, det är sett genom hans ögon.
Det säger initiativtagaren till nattvandringen, Ardo Warsame som är med i panelsamtalet. Hon är Rinkebybo, fritidspedagog och mamma till fem barn. När en av sönerna var 13 år bestämde hon att ”gå före honom, inte bakom”. Så började nattvandringarna. Kvinnorna i filmen berättar hur de vill förmedla hopp, och att visa för ungdomarna att de är viktiga. Det finns också sorg och ilska över att unga män riskerar att hamna i gäng och kriminalitet. Polisen får en del kritik i filmen för sin stöddiga attityd: ”de kunde fundera över hur de själva skulle vilja bli bemötta.” Även journalister som reproducerar mediebilden av Rinkebys invånare, får en släng av sleven.

Panelsamtalet pendlar mellan största allvar och uppsluppet fniss.
– Jag gillar perspektivförskjutningar. Någon gång vill jag göra en film om en kvinna som bär hijab och har alkoholproblem, säger Ahmed och möts av skratt och applåder.

Under kvällen visas också hans spelfilm Martyren som ingick i SVT:s satsning Moving Sweden. Filmen handlar om en ung man som håller på att radikaliseras.
– Hur berättar man en viktig och allmänmänsklig historia – hur extremismen påverkar en ung människa – utan att falla in i schabloner? Jag testade med tanken att om historien handlat om en vit kvinna vars son blir nynazist, skulle det fortfarande hålla?

Ahmed berättar att han castade ungefär 150 personer. Folk hoppade av efter att ha läst manus, trots att det var en spelfilm. Det här var ungefär samtidigt som terrordådet på Drottninggatan, och människor kände sig oroliga för att kanske associeras med extremism.

BRISTEN PÅ FÖREBILDER gjorde det inte lättare, Ahmed kunde inte visa exempel någon film för att säga ”ungefär en sån här film vill jag göra”. Rollen som mamman i Martyren spelas av en kvinna som var sångerska och teaterskådespelare på 80-talet. De övriga är amatörer, det finns inga professionella somaliska skådespelare i Sverige.
Den röda tråden som finns mellan Mothers of Rinkeby och Martyren, fångas upp av en kvinna i publiken:
– Det gör ont i mig att se filmerna. Det här är mammor som förlorar sina barn, till radikalisering eller till kriminella gäng.
Ahmed, tagen av reaktionerna efter samtalet:
– När jag ser mina egna filmer så ser jag arbetet bakom. Misstagen, saker som kunde ha gjorts bättre. Men det känns underbart att se hur människor blir berörda.

Text: Kajsa Olsson

Foto: Johan Hannu

Nr 7-18