”Regler vid intima scener skapar trygghet”

Intimacy coordinator Ita O’Brien, som arbetat bland annat med Netflix-serien Sex Education, kommer till Stockholm och Sundsvall i maj för att föreläsa och hålla workshops. Tillsammans med Vanessa Ewan har hon format ett regelverk i syfte att underlätta arbetet med intima scener på scen och inom film.

ITA O’BRIENS 18-ÅRIGA dotter funderar på att bli skådespelerska. Hennes mamma avråder inte, detta trots djup kunskap om branschens baksidor. Men så har hon själv beslutat sig för att få rätsida på den, med hjälp av ett regelverk för intima scener.
– Ibland hör jag mig själv stå vid en kaffeapparat och småprata om analsex, orgasmer och impotens… Klart det kan kännas surrealistiskt. Men jag är också stolt: det bevisar att utvecklingen går framåt.

Sina kunskaper har hon skaffat sig genom att vidareutbilda sig från dansare till skådespelerska och regissör – samtidigt har hon bedrivit akademisk forskning under rubriker som Övergreppets dynamik. Senast på Royal Central School of Speech and Drama där hon tidvis också tjänstgör som lärare. Hennes egna erfarenheter är påtagligt samstämmiga med oräkneliga kollegors vittnesmål:

– Påfallande många regissörer duckar helt enkelt när det gäller sexscener. De släpper kommandot och ber istället skådespelarna improvisera. Ibland i enrum, ibland nakna inför hela teamet. Bäggedera är som att tigga om problem: och att få allt från missförstånd till rena övergrepp.

Tillsammans med sin äldre kollega, Vanessa Ewan, började Ita en augustidag 2014 att systematisera slutsatserna. Resultatet blev ett regelverk, i syfte att underlätta arbetet med intima scener, göra dem mer förutsägbara och därmed öka utrymmet för berättande och gestaltande.

DET HAR FÖRT HENNE ut på en världsomspännande turné. Utan slutdatum, tycks det. Efter metoo-rörelsen saknas det inte arbetsuppgifter för en Intimacy coordinator. 2016 organiserade sig det nya skrået i ett eget internationellt fackförbund. Bara två år senare beslöt sig bland andra HBO för att alla deras produktioner hädanefter skulle ha en representant från det nya yrket knuten till sig.
– Av samma skäl som vi anlitar en koreograf för en dansscen eller en stuntkoordinator för slagsmålsscener, så måste vi ha samma beredskap för arbetet med intimitet.

Men om regissörer inte är kompetenta att hantera intimitet, varför ska de då anförtros de stora frågorna: Guds och dödens existens?
– Det är ingen förtroendefråga. Motivet behöver inte vara en enda gnutta moralisk, det räcker med att arbetet blir kostnadseffektivt.
– Vid inspelningen av actionscener, har en bruten näsa groteskt mycket bättre arbetsrättsligt skydd än vad skådespelare som visar könsorganen i sexscener har. Varför skulle en smäll-på-näsan-scen få mer expertkunskap?

Men skådespelare som är gränsöverskridande mellan 9 och 5, är de bra?
– Bättre! Begränsningar befriar! Regler ger dig trygga skådespelare. Utan trygghet törs ingen utforska och ge sig ut på tunnare is… För visst är det är där du vill att de ska vara? Jo… Cassavetes generationskamrater skröt gärna om hur de manipulerade fram situationer genom att ljuga och hemlighålla …

– Efter Bertolucci och inspelningen av Sista tangon i Paris är all sådan verksamhet oförlåtlig, säger Ita O’Brien och höjer för första gången rösten.

Istället för skådespeleri, hade Bertolucci gett sig fan på att tvinga fram den 18-åriga Maria Schneiders äkta känsloreaktion i en våldtäktsscen. Han lyckades. Strålkastarna släcktes. Sista tangon i Paris gick till filmhistorien. ”I wanted Maria to feel, not to act”, sa Bertolucci. Hon hämtade sig aldrig och hatade honom fram till sin alltför tidiga död.

ITA O’BRIEN UTSTRÅLAR en närmast buddistisk fördragsamhet med alla mänskliga stollerier: ”bara man är överens”. Mer än agitator, uppfattar hon sig som en stafettpinne i ett tusenårigt krig mot romantiska konstnärsmyter. Hon utkämpar det med alla sandlådors gyllene regel: Det finns ingenting man inte kan bygga – så länge alla är överens.
– Min uppgift är inte att försöka ändra på innehåll eller budskap. Tvärtom: jag vill maxa det. Det överlägset bästa är då ömsesidig respekt och frivilliga avtal.
Hennes tredelade mission består i lika delar av sunt förnuft, säkra arbetsförhållanden och i att uppvärdera betydelsen av bra sexscener. Få saker finner hon lika avtändande som erotiska klaff-fel och nämner en scen från The affaire som exempel från sin felfinnarjakt:
– Nä, vänta nu! Hur kunde han repenetrera henne i den där ställningen…? Åh, nä! I så fall är hans penis elastisk! Och hon, hon måste ju ha fittan på tvären.

Text: Henrik Tideman, frilans, London

Foto: Nicholas Dawkes

Ita O´Briens besök i Sverige är resultatet av ett samarbete mellan yrkesavdelningarna inom Teaterförbundet: Sveriges filmregissörer (SFR), Skådespelaravdelningen och Sveriges scenkonstregissörer samt Teateralliansen.

Nr 3-19