Luleå får ny fast scen för dans och cirkuskonst

Sex meter i takhöjd, 192 kvadratmeter dansgolv med golvvärme. Ett rum för 100 personer plus dansare. I en industrilokal har Marie Wårell och Dansinitiativet byggt ett hem för dans- och cirkuskonst i Luleå.

EN DRYG MÅNAD HAR gått sedan den fullsatta invigningshelgen i september för Dansinitativets nya fasta scen för dans och cirkus i Luleå.
– Det var så maxat, säger verksamhetsledaren Marie Wårell lyckligt.

Hennes eget dansarliv började här i Luleå, mest av en slump. Hon hade en bakgrund i gymnastiken och sökte dansestetisk på gymnasiet när vännerna gjorde det. Efter studenten blev hon uppmanad att gå på audition. Hon fick jobbet, en inblick i dansvärlden och rådet att söka skolor. Efter Danscenters streetinriktade utbildning i Stockholm kom hon in på Dans- och cirkushögskolans treåriga dansarutbildning.
– Det har varit ganska slumpartat fram tills nu egentligen. Men nu har jag valt själv. Tidigare har det varit lite som att dansen har hänt mig.

2013 väntade hon och sambon Per Sundberg, konstnärlig ledare för Dansinitiativet, sitt första barn. Marie Wårell hade jobbat en del i Norrbotten och plötsligt dök en rymlig lägenhet upp på Hemnet i Karlsvik i Luleå. De lämnade den lilla lägenheten vid Odenplan och flyttade 90 mil norrut.
– Då såg allt ljust ut, en dansinstitution var på gång i Norrbotten, säger Marie.

GRANNSTÄDERNA PITEÅ OCH Luleå slogs om Dansens hus, men när Norrbottens läns landsting efter valet 2014 drog sig ur föll allt platt.
– Det blev som en dvala, allt stod stilla.
När Luleå kommun bestämde sig för fortsätta satsa själva bad hon om ett möte:
– De var ganska öppna med att de inte visste vad de skulle satsa på och frågade: ”Vad tycker du att vi ska göra?”
Svaret blev frigruppen Dansinitiativet och en lokal ämnad för dans med rejäl takhöjd för cirkus.
– Om infrastrukturen för dansen är dålig i Sverige, så är den ännu sämre för cirkus, säger Marie.

De bodde nära de stora Tyskmagasinen och förundrades över att de rymliga byggnaderna med sin spännande historia stod tomma. Här förvarade Nazityskland proviant på väg till Norge och efter kriget passerade ryska krigsfångar här. Sommaren 2016 repeterade de inför den andra delen i föreställningsserien Mångfaldens magasin som de seriens andra år fått tillåtelse att spela i Tyskmagasinen. På midsommardagen vaknade Marie Wårell till mängder av sms och missade samtal. Under natten hade magasinen brunnit ner till grunden.
– Det var horribla bilder. Vi hade arbetat så mycket med husens historia, det kändes lite som att någon närstående gått bort.

Föreställningarna genomfördes till slut i ruinerna av magasinen med brandskadade tågvagnar och havet utanför som fond.
Under flera somrar fortsatte gruppen sitt konstnärliga utforskande av Tyskmagasinens historia på plats. Genom bland annat en ljudvandring för alla sinnen och en dansföreställning med gravida kvinnor som skildrade de ryska krigsfångarnas passage har de berättat husens historia.

Parallellt växte behovet av egna ändamålsenliga lokaler anpassade för att producera dans och cirkus i.
– Om vi flyttar härifrån, ska varenda dansare som flyttar hit i framtiden behöva gå igenom det här? Ska konstformen vara helt beroende av individer?”

Kommunens sökande efter en lokal drog ut på tiden så Dansinitiativet erbjöd sig att ta över sökandet och då lossnade det. Den nya lokalen på Ålgatan 11 ligger i Skutviken strax norr om stadskärnan. Här finns industrifastigheter och bilhandlare men också Coop Norrbotten Arena som lockar både hockey- och konsertpublik.

DET HETT EFTERLÄNGTADE dansgolvet på 12x16 meter är äntligen på plats i lokalen som mäter sex meter i takhöjd. Värmeslingor löper under golvytan och förhoppningsvis släpper inte den höga inlastningsporten in för mycket kyla i vinter.
Under invigningshelgen hade den sista delen i föreställningsserien Mångfaldens magasin premiär. I Morgondagens vittnen, i koreografi av Benno Voorham, mötte dansare både historiens krigsbarn och dagens nyanlända.

Nu börjar nästa kapitel i Dansinitiativets historia med träning för dansare minst en gång i veckan, gästspel och flera uppsättningar som kan åka på turné – men som också har ett hem att återvända till. Nästa år genomförs en konstnärlig produktion med dansare från Sverige, Norge, Finland och Ryssland inom det treåriga regionala utvecklingsprojektet Dance artists in Barents som går på turné i alla fyra länderna.

Text: Malin Palmqvist

Foto: Ulf B Jonsson

Nr 6-19