”En icke-vit kropp är begränsande”

Simon Rodriguez har varit engagerad i såväl föreningen Tryck som sajten Kultwatch. Sedan mars är han ny styrelsemedlem i Teaterförbundet för scen och films normkreativa arbetsgrupp.

ILSKA. RÄDSLA. SORG. Glädje. Föreställningen EQ blev en succé på Kulturhuset Stadsteaterns barn- och ungdomsscen i Skärholmen. På scenen gestaltade Simon Rodriguez bland annat känslan av skam.
Men vilken känsla är han själv mest, privat? Svaret kommer tveklöst:
– Jag vill ju säga glädje. Det är inte alltid det är så, men jag är oftast ganska glad, utbrister han med ett stort leende när vi ses.
För en tid sedan valdes han in som ny styrelsemedlem i Normkreativa arbetsgruppen inom Teaterförbundet för scen och film ”som arbetar med att driva frågor för att främja mångfald och jämställdhet inom scen och film”.
Ett klokt val. För Simon Rodriguez är knappast en novis på området. Han har tidigare suttit i styrelsen för kulturföreningen Tryck, som består av kulturarbetare ur den afrikanska diasporan.
– Jag tog kontakt med Tryck när jag skulle skriva mitt examensarbete på Teaterhögskolan i Malmö. Svartlistad hette den och handlade om mina reflektioner under utbildningen och det problem jag har stött på i relation till min hudfärg.

Simon Rodriguez är uppvuxen i Tibro, men föddes i Colombia. Redan fyra månader gammal adopterades han. Teatern hittade han till genom sin kompis vars mamma jobbade som sömmerska på Göteborgsoperans scen i Skövde. Han förtrollades av teaterns förvandlingslekar.
Men med tiden har Simon Rodriguez erfarit att teaterns själva idé – det vill säga förvandling, att bli sin roll – ändå inte alltid tar bort det faktum att han är född i Sydamerika.
– En icke-vit kropp är begränsande, till skillnad från en vit som kan röra sig i alla rum och sfärer. Den tillåts göra mycket mer, även på en teaterscen, konstaterar han efter snart sex års erfarenhet av teater- och filmproduktioner.

Tillsammans med kulturskribenten Sara Abdollahi var han med och startade sajten Kultwatch för några år sedan: ”Kultwatch behövs för att aktivt ta kulturen mot en annan riktning och inte mot den rasistiska normalisering som samhället i övrigt befinner sig i”, skrev Simon Rodriguez på sajten 2014.
Behövs en sajt som Kultwatch även 2020?
– Ja, absolut. Det har skett en viss förändring men det går väldigt långsamt. Det är fortfarande väldigt tydligt vilka kroppar som tillåts och får möjligheten att berätta alla typer av berättelser. Oftast ser vi exempelvis den homosexuella rollen i en stödroll till den straighta huvudpersonen – eller att den icke-vita birollen alltid ska stå i relation till en vit persons berättelse. Det utelämnar väldigt många perspektiv och framför allt vissa berättelser.

Nu är du alltså också med i Normkreativa gruppen. Varför?
– Jag har alltid tyckt att det är viktigt och intressant med representationsfrågor, särskilt i relation till mitt yrke. Det är ett arbete som aldrig får stanna av.

Känner du ibland att du själv får roller utifrån hudfärg eller sexuell läggning?
– De senaste åren, och ju mer jag har jobbat, så har jag alltmer kommit bort från det. Men på film är det fortfarande väldigt typecastat. Jag får exempelvis aldrig heta Fredrik eller Calle.

Vilka typer av kränkningar i jobbet förekommer mest idag, tycker du?
– För mig personligen är det min hudfärg. Den kommer jag aldrig ifrån, den ser man alltid. Att jag är homosexuell kan jag däremot dölja på annat sätt. Rasism idag är ju väldigt utbredd, det är en polariserad debatt.

Blir du någon gång trött på att ständigt behöva driva frågan om representation, att inte bara vara skådespelare?
– Ja, ofta. Jag tänker samtidigt, att om jag nu jobbar med frågorna inom Teaterförbundet så blir det mer strukturellt, tar bort fokus från mig. På teatern, däremot, vill jag inte alltid vara representant för frågan. Jag har också blivit bättre på att säga att om ni vill lära er något om detta, ta in en föreläsare! Här är jag skådespelare.

Text: Ylva Lagercrantz Spindler

Foto: Micke Lundström

Nr 2/20