Ljudkonsten får en alltmer framkjuten plats under pandemiåret när dans och teater förvandlas till radiodrama och film. Ljuddesignern och kompositören Franz Edvard Cedrins berättar om hur gäddor i vassen, tromboner och pacemakers kan användas i film, scen, i utställningar och i VR-produktioner.
FÖR DRYGT TIO ÅR sedan gick Franz Edvard Cedrins ut StDH:s utbildning till ljuddesigner. Med en bakgrund som bildkonstnär och musikproducent började han komponera musik för orkester, och blev samtidigt intresserad av att även jobba kreativt med andra typer av audiellt berättande.
Sedan dess har han arbetat med att utforska och undersöka vad ljuddesign och ljudkonst kan vara. Många gånger till egen nyskriven musik i film, galleri- och scenkonstsammanhang.
– Jag roas av att tänka på ljud och musik som en förlängning av våra kroppar. Det har också på sätt och vis blivit en av utgångspunkterna i flera av de projekt jag arbetat med. Jag jobbar alltid simultant som både ljuddesigner och kompositör i en produktion. Yrkesområdena överlappar varandra, men är ändå viktiga att hålla isär eftersom det är två olika yrkesroller, säger Franz.
Pandemiåret har inneburit inställda och uppskjutna produktioner, men även fortsatt arbete i format som är anpassade till fysisk distansering. Det har inte gjort att ljudets betydelse har minskat – snarare tvärtom.
– Teater- och dansproduktioner jag jobbat med har förvandlats till radiodrama och film. Koreografiska verk omarbetas till hörlursverk eller musikalbum som kan upplevas även utanför ett specifikt scenrum. Andra projekt har blivit ljud och VR-upplevelser som ska presenteras online, för att ta några exempel, säger Franz.
TROTS TUFFA TIDER HAR HAN inte haft brist på uppdrag. Fram till april visar Spritmuseum i Stockholm hans musik- och ljudverk till utställningen The party is over. Just nu jobbar han bland annat med filmmusik till ett par tv-serier och skriver musiken och gör ljuddesignen till Örjan Anderssons kommande produktion Antigone på Helsingborgs stadsteater. För arbetet till Ett drömspel på Folkteatern i Göteborg håller han precis på att spela in tromboner utifrån ett koncept där han skapar olika verk för bleckblås som ska spelas upp unisont både live och i ett 20-tal högtalare i föreställningen.
En egen dansfilm står också på projektlistan, dessutom ska han tillsammans med koreografen Caroline Byström inleda arbetet med hennes nya verk, It can sound like a party, privacy, med premiär senare i år. Inför det projektet ska han under dagen lyssna igenom veckans inspelningar av olika pacemakers.
– Vi är precis i starten av processen, och jobbar med olika tankesätt kring somatisk musik, deep listening, audioguider, och temat integritet och offentlighet. Av ren nyfikenhet ville vi pröva att jobba med pacemakers och de rytmer och ljud de kan producera.
Franz använder sällan ljudbanker med ”readymades”. Han gör egna fältinspelningar som ett led i arbetet. Till Hamlet (Folkteatern i Göteborg, 2017) fanns utrymme att spela in krypande trädgårdssniglar och sedan förstora mikroljudet i relation till musiken.
– Haha, ja idén bakom det konceptet kan ses lite som en lek med Hamlets meta- och vedergällningsteman och som en påminnelse om att det vi hör och lyssnar till inte alltid är det vi tror. Det är också generöst att få skriva musik till en så mäktig text och samtidigt inspireras av de där sniglarna. Eller som i några andra scener, få inspireras av hydrofonupptagningar av lömska tvåkilosgäddor som grälar om revir i skärgårdarna utanför Öregrund.
DET ÄR EN PIGG och entusiastisk Franz som ger intervjun från ett arbetsrum i Stockholm där han byggt en studio. Beroende på arbetsprocess och produktion jobbar han i alla möjliga rum, men just nu är han i sitt ”hemmabyggda coronahögkvarter”, omgiven av högtalare, instrument och en mängd krukväxter.
Rummet är kanske inte alltid optimalt för inspelning av exempelvis stråk eller basuner men funkar ändå utmärkt som smittsäker huvudcentral, och kaktusarna gillar ljusinsläppet, säger han och skrattar.
Han har också en större ljudstudio/ateljé där han prövar saker praktiskt, som olika VR-system eller hur det kan låta när man stoppar ner en högtalare i ett akvarium. Synen på ljuddesign förändras ständigt, anser han, från att ha varit något ganska diffust till att ha tydlig potential och funktion. Intresset har växt och det finns mycket att utforska.
– Jag tycker att Audiorama, vilka firar 10-årsjubileum i år, gör ett jättespännande jobb. De gjorde bland annat hörspelsfestivalen Dramaton 2020 på Atalante i Göteborg. En toppencurerad festival med svenska och internationella gästspel. Såsom The end of books av Sticky Drama, en ljudbaserad teaterföreställning som väldigt charmigt diskuterade relationen mellan författare och läsare, läsande och lyssnande.
Sedan flera år är Franz engagerad i styrelsen för avdelning 115. Under 2021 arbetar han med en seminarieserie på temat ljuddesign & musik för scenkonst tillsammans med intresserade koreografer och regissörer.
– Vi diskuterar hur olika arbetssätt, förväntningar och processer inom talteater och dans kan se ut. Förhoppningen är att få mer inblick i varandras arbete och gemensamt titta på, och kanske hitta, fler metoder när vi samarbetar i olika typer av produktioner. Alla är såklart välkomna att medverka!
– Jag tror verkligen på att vi hela tiden tillsammans ska undersöka och arbeta med frågor som hur, var, när, och framför allt varför vi använder oss av musik och ljud i olika sammanhang. Speciellt i en tid när de är mer lättillgängliga än någonsin.
Taxt: Kajsa Olsson
Foto högst upp: Ur Hamlet på Folkteatern i Göteborg
Nr 1-21
Franz Edvard Cedrins
Yrke: Ljuddesigner och kompositör.
Favoritljud: Kanske nära träblåset, mitt i en stor orkester. Är inte det en härlig upplevelse?
Aktuell med: The party is over: Spritmuseum Stockholm 2021, Duende tillsammans med Linda Blomqvist, premiär MDT Stockholm april 2021, Antigone Helsingborgs Stadsteater, premiär sept 2021.