Rädd eller trygg lyder titeln på en workshop som arrangeras av fackförbundet Scen & Film och Svensk scenkonst under den semidigitala scenkonstbiennalen i maj. Pandemin har gjort frågan om trygghet än mer aktuell.
PÅ SENARE TID har uppropet metoo åter blivit aktuellt, nu med en debatt om vems berättelse som ska få utrymme i public service och i övrig media: offret eller förövarens. Det aktualiserar vikten av att fler berättar om sin erfarenhet av otrygga rum på arbetsplatsen. Paula Lejonkula, projektledare för Svensk scenkonsts och fackförbundet Scen & Films gemensamma projekt, arbetar för en mer inkluderande och hållbar arbetsmiljö.
– Metoo satte fingret på att det finns så många berättelser som aldrig når ut. Det är en maktobalans i vilka som har, eller känner att de inte har, möjlighet att berätta, säger hon.
Utgångspunkten för arbetet med att motverka en tystnadskultur på arbetsplatsen är rapporten Ett tillfälle att ta vara på för att skapa förändring som togs fram i kölvattnet av metoo 2018. Som en del av det spelades också Trygga rum in – ett avsnitt som fortfarande finns i podden Scenrummet (Acast), där förs samtal om hur man kan bidra till att skapa trygga eller otrygga rum.
– Med trygghet menas här inte bara risken för att utsättas för sexuella trakasserier på arbetsplatsen, utan otrygghet som kan uppstå på grund av exempelvis kön, etnicitet och ålder, understryker Paula Lejonkula.
Finns det andra frågor kopplade till känslan av otrygga rum som du tycker är viktiga att prata om?
– De frågor jag upplever att det talas mest om i branschen är trakasserier på grund av kön och etnicitet, men också till viss del ålder – särskilt när det gäller kvinnor. Vad vi däremot skulle behöva tala mycket mer om är utmaningar när det gäller yngre och trygghet i branschen. Det är till exempel inte alltid helt tydligt vem som är chef i olika sammanhang och då kan det vara svårt som ung och oerfaren att veta vem man kan vända sig till. Jag hör inte heller så mycket om religion, funktionsnedsättning eller hbtq-frågor.
Vad kan branschen göra för att frågorna inte ska falla i glömska?
– Jag tror vi måste fortsätta att hålla dialogen om trygga rum levande och inkluderande arbetsplatser inom scenkonsten, utan att tappa bort metoo-berättelserna. Vi måste fortsätta att ha dem i åtanke, minnas och utgå från dem. Samtidigt är det farligt om vi bara uppehåller oss vid en fråga. Det är viktigt att tala om strukturer och mönster.
Vad kommer workshopen på biennalen att kretsa runt?
– Jag tror den kommer att landa väldigt mycket i sexuella trakasserier och könsdiskriminering. Vi utgår från filmen Magnus är sexist som handlar om just det. Men jag hoppas vi kan lyfta annat också. Tanken är att de frågor som ställs ska handla om det otrygga rummet i sig, oavsett vad det är som gör det otryggt.
Text: Ylva Lagercrantz Spindler
Nr 3-21
Workshopen Rädd eller trygg äger rum den 18 maj kl 9-12. Anmäl dig via Scensveriges hemsida. Sista anmälningsdag är den 16 maj.