Nya kulturhuset Sara riskerar att kväva Västerbottensteatern

Det skulle bli Skellefteås nya stolthet. Istället har det kallats allt från Potemkinkuliss till skrytbygge. I september invigs kulturhuset Sara, en ny samlingsplats för den lokala kulturen. Men Västerbottensteatern svävar fortsatt i ovisshet.

I 15 ÅR HADE PERSONALEN på Västerbottensteatern längtat efter de nya lokalerna i påkostade kulturhuset Sara, döpt efter Västerbottens stolthet, författaren Sara Lidman. Men resultatet blev inte som väntat. Redan innan flytten har problemen hopat sig, trots till synes demokratiska processer under arbetets gång.
–  Vi har suttit i säkert tusen arbetstimmar för att vara med och utforma de nya lokalerna, i allt från hur det ska fungera tekniskt till vad scenerna ska heta, berättar Maria Asserud, publikutvecklare och facklig representant på Västerbottensteatern.

Ändå gick något snett. Plötsligt hette scenerna inte längre teaterklingande ”repetitionssal” och ”Västerbottensteaterns scen” utan kort och gott mer neutrala ”Scen 1 och 2” osv.  Det visade sig också att de påtänkta replokalerna inte längre var aktuella för teatern. De hade helt enkelt blivit för vackra och skulle därför tillgängliggöras publikt istället. Därtill är det oklart om verkstäder och ateljéer ska kunna få rum i huset som planerat. Och teaterns utlovade huvudscen på 292 platser kommer även att kunna bokas av andra, samt vara tillgänglig först 14 dagar innan premiär.
– Var ska då Västerbottensteatern repetera och var ska vi spela på helgerna? frågar sig Maria Asserud retoriskt. Men än mer besvärande, i den nya organisationen kommer fyra av teaterns tekniker istället att vara anställda av kulturhuset Sara, som en del av en ny teknikerpool. Detta ska ha framgått av kommunens budgetunderlag.

”EN KUPP” HAR Västerbottens-Kurirens kulturchef Sara Meidell kallat detta avtal som alla inblandade kulturchefer fick skriva under, inklusive Västerbottensteaterns vd och teaterchef Fransesca Quartey, men utan att de ska ha fått ta del av relevanta bilagor. I praktiken innebär det nya avtalet att teknikerna inte bara ska arbeta med teaterns produktioner, utan även med allt från konferenser till konserter, något som riskerar att leda till krockar i planeringen.
– Vi gjorde en risk- och konsekvensanalys av den här nya lösningen, men den sket sig. Nu ska våra tekniker alltså byta arbetsgivare, ett beslut som dessutom togs innan vi hade MBL-förhandlat, säger Maria Asserud.

LARS ÅSTRÖM, TIDIGARE förhandlingschef på Fackförbundet Scen & Film, har bistått Västerbottensteaterns lokalavdelning vid förhandlingarna av ramavtalet. Han ställer sig starkt kritisk till att det är formulerat på ett sätt som inte kan garantera att teatern kan bedriva verksamheten som den ska, enligt uppdraget.
– Det som står i ramavtalet är att de ska försöka tillgodose teaterns önskemål så långt det är möjligt, men i slutändan bestämmer Kulturbolaget. Det är väldigt problematiskt.

Går det fortfarande att påverka innehållet i avtalet, tror du?
– Ja, man får väl påkalla fortsatta diskussioner och förhandlingar. Och så långt det är möjligt få garantier för att teatern kan bedriva sin verksamhet på något sätt. Men det är viktigt att få igång en konstruktiv dialog nu, vilket de också har visat sig vara öppna för, det är min uppfattning.

Text: YLVA LAGERCRANTZ SPINDLER

Nr 4-21