”Peking och Pajala såväl olika som lika”

När regissören Mathias Lafolie funderade på ett nytt jobb i Sverige föll valet på kulturchef – i Pajala. – Jag tycker att det är bra att ha ett utövarperspektiv säger han. I sitt nya uppdrag säger han sig också ha nytta av åren i Kina.

DET VILAR EN AURA av Asien i Mathias Lafolies lägenhet i Pajala. Genom zoomrutans lilla fönster ser jag bland annat ett kinesiskt fat.
– Det stämmer, Kina finns kvar i mitt hjärta! Därför har jag tryckt in mina gamla möbler som jag fick med mig från flytten, berättar Sveriges före detta kulturråd i Peking som sedan maj är ny kulturchef i Pajala.

För att riktigt känna hur han förflyttade sig bort och upp hyrde Mathias en skåpbil och körde ensam upp bohaget de 110 milen i ett sträck. När han nådde Pajala var det första gången Stockholmsregissören, utbildad på teaterskolan Jacques Lecoq i Paris, satte sin fot där. Helt nyligen fick han däremot veta att hans franska pappas första fru var född och uppvuxen i Pajala, något han ändå tycker stärker känslan av tillhörighet med orten.

Och han lär få mycket att göra. För det som länge har varit en avfolkningsbygd är nu på väg att bli centrum. Med nya storsatsningar på en grön industri (Northvolt, LKAB, SSAB och H2 Green Steel) kan det behövas uppåt 100 000 inflyttare till Norrbotten och Västerbotten, rapporterade SVT i våras.
– Det tror jag är positivt även för utvecklingen inom kulturområdet, säger Mathias Lafolie.

Efter sina dryga sex år i Kina hade han ett par regiproduktioner planerade vid hemkomsten till Sverige. Men så landade han mitt i pandemin, och de uppsättningar han hade på gång ställdes in.

Kulturchefens roll är visserligen helt ny för Mathias, men med sin bakgrund som styrelseordförande i Svenska regissörsföreningen (Teaterförbundet för scen och film) hade han erfarenhet av såväl kulturpolitik som kulturadministration i bagaget, något som fick honom att ändå söka tjänsten.

Som regissör kunde han också bidra med ett utövarperspektiv, medan åren som kulturråd lärde honom vikten av helikopterseende:
– I båda rollerna behöver man ha en översikt. I Pajala åker jag gärna runt i byarna och hör mig för om den lokala kulturen. Jag kopplar också ihop folk: var kan och ska kommunen gå in och stötta – eller inte? Hur funkar det här?

Peking med sina 21,5 miljoner invånare och Pajala med 2 000 kan annars synas vara varandras motpoler. Inte bara till storleken. Men även här ser Mathias Lafolie likheter.
– Pajala ligger ju precis på gränsen till Finland. Här pratar man meänkieli, och flera kulturer i samma land finns ju också i Kina.

Men arbetsklimatet är väsensskilt. I Kina möttes Mathias av större yttre påtryckningar, och till vardagen hörde att vara medveten om att sådant som att telefonavlyssning skedde. Till hans fördel var att han redan hade jobbat i flera år i landet, som regissör på scenskolan i Peking, senare också med en professur.
– Folk vill alltid något av dig när du kommer som diplomat. Jag hade redan ett ganska stort nätverk inom kulturen och visste vilka mina ärliga vänner var och hur maktstrukturerna såg ut när jag kom. Därför var det mycket lättare för mig att läsa av sådant.

”Kultur är ett av Pajalas starkaste signum”, står det på kommunens hemsida. Vad innebär ditt nya jobb?
– Jag har ansvar för allt från bibliotek till kulturskolan och gästspel. Här finns exempelvis en mycket aktiv Riksteaterförening, Unga Pajala. Men också sådant som kulturarvsfrågor är mitt bord. Det är smärtsamt att åka runt och se alla gamla gårdar som numera står tomma.
– Sedan finns förstås också de kulturpolitiska frågorna: Hur ska kulturen se ut i en kommun? Vad är det för frågor som kopplas till den?

Vad ser du för utmaningar för kulturen i Pajala?
– Vi har 82 byar i vår kommun. Här handlar därför mycket om demografi, som avstånd och hur resurser fördelas och prioriteras. Det är sådana frågor jag måste ta ställning och hänsyn till, en sorts rättvisa när det gäller tillgänglighet. Jag tycker exempelvis att det är viktigt att kulturskolan funkar, men det är också en resursfråga. Här finns samtidigt en entreprenöranda, med många kulturföreningar och grupper och i Pajala har Tornedalsteatern sitt säte, vilket drar folk. Det finns ett slags stolthet här och det bubblar av aktiviteter. Det händer saker överallt!

Text: YLVA LAGERCRANTZ SPINDLER

Foto: PIA LAKKAPÅÅ

NR 6-21