Hilma af Klint var en banbrytande konstnär. Nu har hennes liv och konst blivit opera. Det är operasångerskan Mette af Klint som svarar för idé och produktionsledning. Hon porträtterar också Hilma i detta performanceverk i konstmiljö.
DEN 8 MARS HAR Hilma – an opera about hidden art premiär på Moderna museet i Stockholm. Hilma af Klint porträtteras av operasångerskan Mette af Klint, som också producerat föreställningen. Den nyskrivna kammaroperan kommer även att spelas på Guggenheimmuseet i New York senare i vår.
Tankarna på en opera föddes hos Mette när hon såg Moderna museets stora retrospektiva utställning Hilma af Klint för snart sex år sedan. Idéerna fick ligga på vänt eftersom Mette och hennes man Fredrik hade ett litet barn och ett till var på väg. Att de nu har två döttrar gör att hon känner det än mer angeläget att lyfta fram Hilma af Klint.
– Hon var en kvinna som gick sina egna vägar som konstnär, en modig människa. Hon var före männen, målade abstrakt konst vid en tid då kvinnors konstnärliga kapacitet inte erkändes, de betraktades möjligen som kapabla att måla av männens verk, säger Mette.
HILMA AF KLINT TILLHÖRDE en av de första generationer kvinnor som utbildades vid Konstakademien i Stockholm. När hon antogs 1882 var hon 20 år. Det är också på Konstakademien vi träffas när Mette är i slutskedet av de musikaliska repetitionerna. För sångarna – Mette och Fredrik – har det varit krävande, såväl sångtekniskt som språkligt, att lära sig det nyskrivna materialet. Repetitionstiden för operan är fyra veckor, ”kort, men normal för en fri grupp”, konstaterar Mette och skapandeprocessen har varit väldigt speciell.
– För mig ligger spänningen i att använda en annan konstart för att se om vi kan komma vidare i Hilmas sökande. Jag upplever att det finns en rörelse i tavlorna, till exempel i spiralerna. Att kompositören Benjamin Staern har syntesi, han ”hör färger” var avgörande för att jag skulle vända mig till honom och fråga om han ville komma till Moderna museets valv – skulle han uppleva musik när han såg tavlorna? Och det gjorde han, han såg musik i mönstren. När Fredrik och jag fick librettot från Mira Bartov, så improviserade vi fram operan med Benjamin vid pianot. Inspelningarna har han sedan haft som inspirationskälla när han komponerat musiken, säger Mette.
Sökandet efter nya vägar präglade Hilma af Klints konstnärskap, och det går även som en röd tråd genom Mettes yrkesliv – exempelvis i gruppen Operaimprovisatörerna som skapar ny musikdramatik med rötter i operans historia, eller som sångerska i Ensemble Flatterie, som tolkar barockmusik på ett nytt sätt.
– Men i jämförelse med henne är jag inte lika modig som Hilma, säger Mette.
Hilma af Klint dog 1944, hon efterlämnade 1 300 verk och tusentals sidor med anteckningar och skisser som enligt testamentet inte fick visas förrän tidigast 20 år efter konstnärens död. Mette af Klint är ingift i släkten – hennes man Fredrik är barnbarn till Hilmas brorson. Det var han som fick i uppgift av Hilma att gömma verken för världen.
Att skapa i Hilmas anda – vad innebär det?
– Operan gör nio nedslag i Hilmas liv, vid avgörande händelser. Det är ingen vanlig dramaturgi. Dramatiken ligger inne i Hilma, hennes tankar, hennes möten med andevärlden och mötet med Rudolf Steiner.
Hilma och den österrikiske filosofen Rudolf Steiner träffades 1908, ett drygt decennium innan han grundade antroposofin där konsten har en viktig roll. Hilma ingick i De Fem, en grupp kvinnor som under många år träffades och hade seanser där de sökte kontakt med andevärlden. Vid en sådan seans fick hon budskapet att måla verk på det astrala planet (ett mellanled mellan den fysiska och den andliga världen, enligt teosoferna).
Tavlorna var tänkta till Steiners tempel. Så blev det inte. På hans förslag gömde Hilma undan verken. Han ansåg att världen vid den tidpunkten inte var mogen att förstå dem.
Mette af Klint i Konstakademins lokaler där Hilma af Klint en gång utbildade sig.
Hur nära känner du dig Hilma?
– Jag är även producent för föreställningen och i den rollen förhåller man sig inte känslomässigt till den som ska porträtteras. Det är nu, under repetitionerna, som jag har närmat mig personen Hilma. Nu kan jag släppa in henne i mina tankar och känslor. Nu är jag förresten lika gammal som hon var när hon målade tempeltavlorna.
Hur förhåller du dig till mysticismen som präglade hennes liv?
– Jag betvivlar inte hennes upplevelse att hon fått ett budskap från andarna att måla de här tavlorna. De innehåller ett budskap – men vilket det är, det har jag inte kommit på.
METTE SER HILMA både som någon som befann sig på det ”astrala planet” och en jordnära person. Som traditionell konstnär var hon tekniskt skicklig och målade porträtt och landskap för att hjälpa till med försörjningen. Det adliga namnet till trots, var familjen inte rik.
– Hon gav upp sin ateljé när mamman hade förlorat synen och flyttade hem för att ta hand om henne under dryga tio år. I några av Hilmas större tavlor ser man bokstavligen hennes fotspår – hon stod på målningen och arbetade för att nå. Hon var bara 1,58 säger Mette (som inte heller är särskilt lång).
Hur låter Hilma af Klints konst?
– Mäktigt! Föreställer jag mig. Många av tavlorna är storslagna, jag blir väldigt berörd av dem. Det stämmer med operakons- ten som ju är de stora känslornas konst.
Tanken med kammaropera är att publiken ska kunna se tavlorna och höra operan som ska kunna spelas på konstgallerier och museer. Ljusdesignern Fredrik Glahns har byggt ett ”rum i rummet”. Att operan skulle uppföras på Guggenheimmuseet i New York är något som Mette har strävat efter av flera orsaker. Dels är det första gången en kvinna fyller hela museet, i utställningen Hilma af Klint: Paintings for the Future. Dessutom har det i Hilmas kvarlåtenskap hittats en skiss av ett tempel som faktiskt ser ut som Guggenheimmuseet – långt innan det existerade.
– För mig är det här ett hjärteprojekt, en dröm jag har arbetat extremt hårt för att den ska gå i uppfyllelse. Just nu känner jag en total, skräckblandad förtjusning. Hur långt får man sticka ut hakan? Samtidigt är det så roligt! Och jag har Hilma med mig, i ryggen. Det känner jag, säger Mette.
Text: Kajsa Olsson
Foton:(Överst) Eva Malmsten Nordell och Magdalena Boman.
nr 1/19
Mette af Klint, koloratursopran
Ålder: 43 år. Utbildad: vid Operahögskolan i Stockholm och Kammarmusikerlinjen i Västerås.
Uppdrag (urval): solistroller på Göteborgsoperan, Drottningholms slottsteater, Folkoperan, Läckö slottsopera. Medlem i Operaimprovisatörerna.
Aktuell med: Hilma – an opera about hidden art (sångare och producent) i regi av Mira Bartov. och med Fredrik af Klint som Rudolf Steiner. Musikalisk ledning: Stefan Lindgren, kompositör: Benjamin Staern. Scenografi/ljus design: Fredrik Glahns. Violin: Victoria Stjerna. Violincell: Andreas Lavotha.