”Jag känner hunger efter att utforska filmen”

Det började med en varulv på Unga Klara. Nu gör Ardalan Esmaili kometkarriär inom filmen. Med prestigefyllda utmärkelsen Årets Shooting Star i bakfickan har också utländska agenter fått upp ögonen för skådespelaren som inte tar något för givet.

DET ÄR NÄST INTILL omöjligt att få till en intervjutid med Ardalan Esmaili. Ena dagen står han på Arlanda, på väg till en inspelning i Kiruna, andra dagen befinner han sig i Helsingfors för att jobba med det svensk-finska samarbetsprojektet The White Wall.

När vi äntligen får till det är han precis på väg till Köpenhamn för att delta vid utdelningen av det danska filmpriset Bodil, nominerad i kategorin Årets manliga huvudroll för Charmören – en av flera utmärkelser som har droppat in det senaste året.

Det är också Milad Alamis film om iranske Esmail – på jakt efter någon att gifta sig med, för att slippa bli utvisad från Danmark – som tog Ardalan Esmaili hela vägen till Berlin och utmärkelsen Årets Shooting Star 2019. Motiveringen löd (i urval) ”… a leading man quality showing tremendous honesty in all his performance”.

– Förutom att jag blev glad och smickrad, var det viktigt för mig att Svenska Filminstitutet valde just mig som svensk representant, säger han när vi äntligen hittar ett tomt café nära Centralen.

Ardalan Esmaili upplever att många begåvade skådespelarkollegor inte får samma chans, på grund av sin hudfärg, och att det strukturellt sett har hänt så lite i branschen. Slår någon trots allt igenom är det ofta tack vare att regissören själv har utländsk bakgrund.
– Det finns en hunger och jävligt bra kvalitet där ute. Så fort hungern får chansen, hyllas den och blir nominerad till Guldbaggar. Så, varför litar inte de vita institutionerna på oss? Varför ger de oss inte huvudrollerna? Själv befinner jag mig på en trygg plats, men många icke-vita skådespelare jag känner upplever frustration. Det dödar drömmar. Därför var det så speciellt att bli utvald av Svenska Filminstitutet. Det var en seger – för oss alla.

Ardalan Esmailis filmintresse väcktes redan på gymnasiet och han gjorde praktik på Film i Västerbotten. Det ledde till en roll, i en kortfilm – av Milad Alami, samme regissör som nu skördar priser med Charmören. En film som Esmaili beskriver som befriande fri från ”politiska teman och offer – förövare-relationer.”

Behovet av att berätta, eller underhålla, kom tidigt i Ardalan Esmailis liv – ett sätt att passa in. Själv beskriver han sig som något av en kameleont.
– Jag stack ut: en iranier uppväxt i Skellefteå och Malå! Jag använde mig därför tidig av clownen, skämtade och berättade roliga historier för att underhålla andra och därmed bli accepterad. Som tur var hittade jag teatern och kunde kanalisera detta!

VÄGEN GICK VIA Fridhems folkhögskola och sedan StDH, Stockholms dramatiska högskola. Redan med slutproduktionen Utan titel – en hyllad monolog där han skildrar sin barndom – blev Ardalan upptäckt. Sex månader innan han tog examen var han plötsligt anställd och uppsättningen kom att turnera landet runt och även spelas i riksdagen.
– Direkt efter föreställningen kom Unga Klaras förra vd, Jonas Kahnlund, upp på scenen tillsammans med Suzanne Osten, och sa: vi vill ge dig ett 1-årskontrakt, säger han förtjust men ödmjukt.

På Unga Klara kom han att spela allt från varulv i Lammungarnas fest till arbetslös skådespelare i Alejandro Leiva Wengers Författarna. Trots fortsatt framgång inom teatern, med roller på allt från Dramaten (i Jonas Hassen Khemiris Ungefär lika med) till Hamlet på Göteborgs stadsteater, är det filmen som lockar Ardalan Esmaili just nu.
– Jag känner hunger för att utforska filmen. Teatern känner jag mig redan så hemma i. Jag är trygg på scenen och har haft privilegiet att ha fått jobba med fantastiska regissörer och texter. Men filmen är fortfarande ett mysterium för mig som jag vill försöka bemästra mer. Det är vad som driver mig: att utmana mig själv.

Text: Ylva Lagercrantz Spindler

Foto: Magdalena Boman

nr 2/19