”Vi måste komma bort från nödlösningar inom filmen”

Filmavdelningens nya styrelse satsar på att stärka olika yrkesgrupper i branschen.
– Vi vill framför allt bredda och fördjupa diskussionen mellan våra olika grupper inom avdelningen. Men vi vill även bli mer synliga runt om i landet, säger ordförande Sanna Ekström Forsberg.

DEN SKÅNEBASERADE kostymdesignern Sanna Ekström Forsberg är i Stockholm och assisterar kostymdesignern Kicki Ilander på inspelningen av Ture Sventon.
– Filmarbetare åker vart som helst för att få jobba. Vi har så många kompetenta filmarbetare i Sverige. Men de regionala stöden, med riktade spendpengar, sätter ibland käppar i hjulen för folk på andra orter att söka sig till jobben, säger Sanna Ekström Forsberg.

Filmavdelningen inledde det nya året med ett seminarium under Göteborgs filmfestival om stuntutövares arbetsvillkor. Den nyvalda styrelsen vill fortsätta med den typen av samtalsseminarier också när det gäller andra yrkesgrupper.
– Grundidén är att få en mer öppen diskussion på produktionerna och vid varje inspelning. Det handlar om att skapa större förståelse och ödmjukhet inför varandras uppgifter. Det behövs överlag, säger Sanna som multitaskar med sin telefon och meddelar sig till sin avdelning på produktionen hon tillfälligt rymt ifrån.

627 medlemmar är anslutna till filmavdelningen idag, och inom den finns en stor bredd på yrken – hela 56 titlar är organiserade inom avdelningen.
– I vårt medlemsbrev ställer vi frågan om att bilda undergrupper inom vår avdelning. 1st AD har redan ett sådant nätverk, likaså har filmklipparna bildat en undergrupp. Många har specifika problem, som exempelvis mask och kostym, rekvisita och scenografi, liksom platsavdelningarna. Vi tar också tacksamt emot förslag på ämnen som våra medlemmar tror passar för att diskutera i ett samtalsseminarium eller om någon vill föreslå specifika kompetenshöjande utbildningar, just för sin yrkesgrupp.

Under det här året kommer filmavdelningen att anordna utbildningar på flera håll i Sverige. Först på listan står en kurs i hjärt- och lungräddning i Stockholm, Luleå, Malmö och Göteborg. Det är något som alla på en produktion behöver, menar hon.

SANNA HAR ARBETAT med film sedan 2002. Hon har gått den långa vägen och arbetat parallellt med att utbilda sig. Ursprungligen kommer hon från Luleå. Efter en fristående kurs i grundläggande textilhantverk på Stenbyskolan i Dalsland, fick hon en praktikplats på Dramaten. Där träffade hon kostymdesignern Jaana Fomin, som hon senare assisterade när Smala Sussie skulle spelas in.
– Jag har jobbat ganska länge nu och mycket har blivit bättre med åren. Säkerhetsfrågor har kommit upp på agendan. Likaså har de flesta produktionsbolag idag en handlingsplan vad gäller trakasserier av olika slag. Men förberedelsetiden och inspelningstiden har blivit allt kortare under senare tid. Det skapar frustration bland de konstnärliga avdelningarna, säger Sanna.

FRAMFÖRHÅLLNINGEN ÄR OFTA för kort. Manus, som är det gemensamma för alla på inspelningen kommer sent och skådespelare väljs sent, vilket skapar specifika problem genom alla led i produktionen från inspelning till postproduktion, inte minst för kostym och mask. Många ställer sig frågan varför produktionsbeslut fattas för projekt som inte är klara.
– Det här gäller särskilt vid inspelning av serier. Då kanske bara fyra avsnitt är klara, sedan finns endast ett synopsis över handlingen. När personer försvinner från manus, och andra kommer in, får avdelningarna inte tillräckligt med tid för att preparera ett byte av en skådespelare. Saken är den att filmarbetare för det mesta är mycket ambitiösa och har stor arbetsvilja, påpekar Sanna.
– Men många gånger känns det som om vi måste trolla med knäna. Vi önskar inget annat än att få tid till att göra det bästa vi kan. När tiden inte finns, känns det som man bara gör nödlösningar. Det är en tråkig känsla att gå runt med i projekt efter projekt. Kan vi komma bort från det får vi både gladare filmarbetare och gör bättre film, säger Sanna.

Men Sanna Ekström Forsberg är i alla fall mycket nöjd med nya styrelsen i filmavdelningen.
– Det känns väldigt roligt. Vi har stor yrkesbredd inom styrelsen och vi kommer från olika håll. Diskussionen mellan oss är öppen och trevlig. Vi har också fått mycket positiv respons på vårt seminarium i Göteborg. De två första månaderna har vi lyckats locka till oss 19 nya medlemmar. Jag ser verkligen fram emot fler samtalsseminarier och att få chans att ordna kompetenshöjande utbildningar.

Text och foto: Magdalena Boman

Nr 2-19