Scenografer och kostymdesigners har vidareutbildats i ledarskap.
– Vi är peppade. Nu ska vi hitta en struktur för att få in scenograferna bättre på teatrarna, säger Anna Ardelius, ordförande i avdelning 114.
FÖR TREDJE GÅNGEN är Trygghetsrådet TRS delaktigt i att ta fram en ledarskapsutbildning inom scenkonstområdet. Den första gick av stapeln 2012 då kvinnor drillades i ledarskap i syfte att få fram fler kvinnliga teaterchefer. Därefter ordnades en kurs för regissörer. Till sommaren har totalt 21 scenografer och kostymdesigners fått en chans att vässa sina ledarskapsegenskaper. Kursen har planerats och lagts upp i samarbete med Svensk scenkonst och Teaterförbundet för scen och film.
– Att få sitta ihop med fack och arbetsgivare och formulera frågor kring våra specifika yrken känns som en unik möjlighet, säger Annika Bromberg, en ur gruppen som arbetade fram utbildningen under en lång tid.
Dagen efter att den första kursen avslutats samlas fem av deltagarna för att tala om vad de fått med sig efter denna inblick i de övergripande strukturerna både utanför och inne på teatern. Status på svensk teater 2019.
– Teatrarna har formulerat vad de förväntar sig av oss, samtidigt har vi fått feedback på våra specifika yrkeskunskaper. Scenografer arbetar ju ofta ensamma med sina team. Det har varit extremt värdefullt att möta andra yrkesverksamma inom samma fält, säger Lotta Nilsson.
Ett kollektivt självförtroende har formats, inflikar Sigyn Stenqvist:
– Vi har satt ord på och förtydligat våra verktyg som ledare och projektledare. Vad vi faktiskt kan, och vad vi ska våga stå för. Som frilansare ingår vi inte i några långa bågar på teatrarna. Att lyfta blicken och diskutera hela teaterstrukturen har varit givande, säger hon.
FRÄMST HAR DET HANDLAT om att få verktyg för att bli en tydligare ledare i processer de redan ingår i. Men dessa cirklar kan också vidgas.
– Vi är en grupp som alltid blir vald. Nu fick vi en chans att se hur vi utifrån vår position istället kan bli den som väljer, säger Linn Henriksson Strååt.
Gruppen har identifierat blinda fläckar i arbetet, det vill säga hittat sådant som scenografer kan bli bättre på.
– En sådan fläck kan vara att ta större initiativ och ansvar som ledare för att kunna göra ett bättre jobb. Det vill säga att inte alltid luta sig mot teaterns metoder. De kanske inte är optimala, utan kan leda till förseningar och frustration. Eftersom ytterst få av oss är fastanställda på teatrarna, finns det ingen som för scenografers talan för vad som är att betrakta som den bästa produktionsmodellen. Så vi måste komma med förslag och våga göra det, säger Annika.
ANNA ARDELIUS MENAR att scenografer och kostymskapare också kan ta större ansvar utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Som yrkesgrupp har scenografer och kostymdesigners ett nätverk, och kan driva på dessa frågor mycket mer.
– Det finns en förståelse och önskan från teatrarnas sida att låta oss driva på det här arbetet. Det spelar roll och kan finnas med som en förhandlingspunkt vid uppstart, säger Lotta Nilsson.
Det blev uppenbart att scenografens yrkeskunskaper inte utnyttjas till fullo på teatrarna. Teaterchefer de mötte uttryckte detta.
– Vi har fått ett kvitto på vår arbetsledande roll. Och vi utnyttjas sällan utanför den specifika produktionen, för den kunskap vi har, säger Annika.
Frågan är hur scenografens kunskaper kommer mer till rätta på teatrarna. Ska de sitta med i teaterns repertoarråd? Frågan väcktes under kursen. Ett annat sätt att är att organisera sig på ett nytt sätt, menar avdelning 114.
– Det finns en önskan om att definiera en ny allians, likt den för skådespelare, men för upphovsmän. Både fack och arbetsgivare är intresserade av att den här frilansande situationen för upphovsmän blir löst på ett annat sätt än att alla hänger i luften som idag. Den diskussionen kommer att fortsätta, säger Annika.
För att bli mer synliga på teatern kan scenograferna börja förlägga sina möten dit, istället för att boka möten i egna ateljéer.
– Vi får alldeles för lite feedback på vårt arbete från teatrarna. Teatrar gör utvärderingar efter varje produktion, men de når sällan oss. Så vi kommer att utforma en egen mall med frågor som vi vill ha svar på. Det är ett konkret verktyg som kan ge oss feedback, säger Annika Bromberg.
Under våren har två grupper scenografer och kostymdesigners vidareutbildats. Nu undersöker Trygghetsrådet TRS om det kan finnas någon uppföljning på kursen.
– Hur som helst sker en gemensam uppföljning av kursen i höst, där alla vi som vidareutbildats i ledarskap får träffas, säger Annika avslutningsvis.
Text: Magdalena Boman
Foto: Henrik Karlsson Rodén
Nr 4-19