Utan produktionsrabatter hotar arbetstillfällen och kompetens att försvinna från Sverige. Det konstaterar filmarbetare och regissörer efter att satsningen uteblivit i året kulturbudget. Samtidigt minskas anslagen till Filminstitutet med 1,2 miljoner kronor.
Trots politisk enighet över alla partier och att tillväxtverket har räknat med en öronmärkt satsning på 300 miljoner kronor i höstbudgeten för att göra Sverige konkurrenskraftigt gentemot andra Europeiska länders rabatterade inspelningskostnader, så nämns ingenting om produktionsrabatter i årets budgetproposition. Besvikelsen är stor i branschen.
På kulturdepartementet menar Ulf Dernevik, politiskt sakkunnig, att inställningen till produktionsrabatter inte har förändrats från departementets håll. Däremot har januariavtalet, och uppgörelsen om bland annat värnskatten, styrt innehållet i budgeten inför nästa år. De uteblivna produktionsrabatterna slår hårt mot en redan ansträngd bransch, menar Sanna Ekström Forsberg, ordförande i filmarbetaravdelningen:
– Det är ett klart bakslag. Konsekvensen blir att svenska filmarbetare står utan jobb, eller måste jobba utomlands under helt andra villkor. I förlängningen kan det bli så att produktionsbolagen importerar arbetskraft från andra länder mot minimilöner istället för att använda inhemsk arbetskraft. Ska Sverige bli ett attraktivt land även för utländska produktioner så måste kompetensen hållas kvar i landet.
Produktionstiderna inom svensk filmproduktion är hårt slimmade idag och förberedelsetiden för flera yrkesgrupper blir allt kortare, konstaterar Sanna Ekström Forsberg. Ordförande i Sveriges Filmregissörer, Göran Du Rees, kommenterar budgeten så här:
– När produktioner flyttar utomlands påverkar det arbetsförhållanden och lönebilden inom den inhemska branschen. Det är illavarslande. Folk jobbar ju 18-20 timmar utomlands. Jag hoppas Teaterförbundet gör en ordentlig genomlysning av vad följderna blir när filmproduktioner flyttar utomlands, säger Göran Du Rees.
Samtidigt går svensk film bra, konstaterar Christina Olofson, vice ordförande i Teaterförbundet för scen och film.
– Svensk film har fått ett välvilligt mottagande på internationella festivaler, och vunnit de finaste priserna i Cannes. Det borde uppmuntras mer. Om vi inte spelar in film i Sverige eller får produktioner hit, skapas ett dilemma för våra yrkesgrupper. Det finns även ett hållbarhetsperspektiv i detta. Att vi måste ta oss till andra länder för att kunna genomföra våra produktioner, säger Christina Olofson, vice ordförande i Teaterförbundet för scen och film.
Text: Magdalena Boman
