”Mamma Tittut” årets Guldmedaljör

En pionjär som brutit ny mark och skapat en liten teater med stor verksamhet och betydande konst. Ing-Mari Tirén var en av grundarna till världens första dockteater för barn från två år. Dockteatern Tittut har sedan dess blivit något av småbarnens nationalteater med ett renommé långt utanför nationsgränserna. Nyligen tilldelades Ing-Mari Tirén Teaterförbundets guldmedalj ”för utomordentlig konstnärlig gärning”.

MEDALJEN DELADES UT i samband med Teaterförbundet för scen och films 125-årsjubileum.
– Med barnets perspektiv i centrum har medaljören skapat angelägna och nyskapande föreställningar för generationer av teaterbesökare, sade Simon Norrthon, ordförande för Teaterförbundet för scen och film, när han överräckte medaljen till Ing-Mari Tirén.

Ståhejet från festen har lagt sig när vi några dagar senare träffas hemma i Ing-Maris och maken Sven-Åkes vackra våning i Vasa- stan i Stockholm.
– Jag är överväldigad över att ha fått guldmedaljen och befinna mig bland alla prominenta scenkonstnärer. När jag och förskolläraren Eva Gumpert grundade Dockteatern Tittut 1977 var det många som trodde att små barn inte kan förstå teater. Men det gör de visst. Det handlar bara om hur allt presenteras. Genom att spela dockteater för småbarn har jag inte sänkt mig till barnens nivå som somliga kanske tror. Nej, vi har tvärtom försökt att höja oss till deras unika förmåga till inlevelse och fantasi, säger Ing-Mari Tirén, som ibland har kallats ”Mamma Tittut”.

Tillsammans med Eva Gumpert (som då hette Persson) slog hon snabbt landet med häpnad genom att för småbarnspublik gestalta livets förunderligheter och dilemman med hjälp av skådespelare, skuggspel, dockor och animerade objekt.
I början var det mest med mjuka dockor, rim, ramsor, sånger med texter av Lennart Hellsing, Barbro Lindgren och Britt G Hallqvist. Sedan dess har teatern hela tiden växt både konstnärligt och tekniskt.

Teatern utvecklade tidigt en dramatik som Ing-Mari tidigare beskrivit som ”bubblor i en båge”. Det innebär att varje scen kan uppfattas separat. Små barn som snabbt blir trötta och mister intresset kan på så sätt få en chans att återkoppla till en annan ”bubbla” senare.
Synliga dockspelare och spelare som var kopior av sina dockor var tidigt ett signum för Dockteatern Tittut.

Redan 1958 hamnade Ing-Mari Tirén av en slump på nystartade Marionetteatern som var Sveriges första dockteater. Grundaren Michael Meschke behövde dockspelare och gav 24-åriga Ing-Mari en chans trots att hon aldrig hållit i en marionettdocka tidigare.
– Jag lånade hem en docka och övade på. Till en början var det lätt att trassla in sig i trådarna. Jag övade framför en spegel för att få liv i den och blev fångad direkt.

ING-MARI LYSER UPP, gestikulerar som om hon hade en fingerdocka på höger hand och talar om magin som kan uppstå när en docka börjar leva sitt eget liv.
– Då är det som att spelaren och dockan blir ett. Även om båda är synliga lägger publiken inte märke till spelaren. När det är som bäst syns bara dockan, förklarar hon.

Det har blivit många uppsättningar genom åren och Ing-Mari var aktiv på teatern tills för några år sedan. I 70-årsåldern gjorde hon exempelvis den storartade uppsättningen Dollans dagis baserad på boken av Barbro Lindgren. Efter det regisserade Ing-Mari ytterligare några uppsättningar.
Nu fortsätter teatern på egen hand även om den för alltid troligen kommer vara präglad av Ing-Mari ”Mamma Tittut” Tirén.

Text Gertrud Dahlberg

Foto: Magdalena Boman

Nr 5-19