Teater Västernorrlands musikal Pinocchio är en berättelse om empati, lögn och kärlek mellan en levande trädocka och en pappa. Ett vandringsdrama i skitiga och råa miljöer med musik komponerad av medlemmar från glamrockbandet The Ark.
Scen och film besöker teatern.
DET ÄR MÅNDAG den tredje februari och tio arbetsdagar kvar till premiären på Teater Västernorrlands barn- och familjeföreställning Pinocchio. Koreografen Ossi Niskala värmer upp de åtta skådespelarna. Det kommer att behövas, de ska gestalta ett manus som innehåller ett 30-tal roller, de ska sjunga, dansa, spela instrument och vara scenarbetare.
– I dag har vi kvällsrep till klockan 21, berättar regissören Martin Rosengardten. Första halvan av dagen jobbar vi fysiskt, andra halvan mer intellektuellt.
Ensemblen börjar repetera tillblivelsen, den scen i början av pjäsen där dockan Pinocchio blir till. Emma Mehonic, som spelar Pinocchio, bärs in, fullständigt lealös, och hängs upp i en ställning av trä.
Dockans pappa Geppetto spelas av Åke Arvidsson. Han sjunger om att dockan ska göra honom till miljardär. Övriga medverkande gör ett shownummer på samma tema. Pinocchio vaknar till liv och slår en kullerbytta fram mot scenkanten.
SCENEN TAS OM OCH om igen. Gisela Nilsson spelar cirkusdirektör och reder ut var hon ska stå, gå och ta sig fram mellan de andra i dansnumret. Emma Mehonic ber Ossi Niskala kontrollera att hennes kullerbytta är okej, så att hon inte ska skada sig. Produktionen har många komponenter som ska fungera tillsammans – koreografi, livemusik, förinspelad musik, rollbyten, fyra dockor och komplicerade scener. I scenografin används bara analog teknik. Livemusiken spelas av ensemblen.
– Det är fullt pådrag, vi kommer att få jobba järnet fram till premiär, säger Åke Arvidsson.
SCENOGRAFI- OCH KOSTYMDESIGNERN Hanna Cecilia Lindkvist pendlar till Sundsvall från Stockholm.
– När jag jobbar med rum och kostym börjar jag alltid med texten. Jag har läst originalet från 1881, jag hittade en bok med superfina bilder, säger hon. Den text som används är Martina Montelius dramatisering av Carlo Collodis saga om dockan Pinocchio.
I originalberättelsen ska Pinocchio lära sig att lyda och uppföra sig för att få bli en riktig pojke. Hur förhåller ni er till det?
– För oss handlar det mer om kärleken till ett barn och vad det är att vara människa. Att inte vara helt perfekt och att ändå växa. Och att kärleken gör oss starka.
EN AVGÖRANDE FRÅGA för Hanna Cecilia Lindkvist är i vilket slags rum sagan utspelar sig.
– Det är som om dom befinner sig på en bakgård hela tiden. Vi, Martin Rosengardten, ljusdesignern Mira Svanberg och jag, har tänkt oss en sorts trailerpark-estetik. Vi har tittat en del på den amerikanska filmen Gummo.
BERÄTTELSEN OM Pinocchio är ett vandringsdrama där han rör sig från plats till plats, men föreställningen spelas på en enda scen.
– Alla platser han kommer till är skitiga konstruktioner gjorda av människa. Jag har valt att låta lösa delar bilda träd, skitig bakgård, värdshus, lastkranar, hajmage eller byggarbetsplats, säger Hanna Cecilia Lindkvist.
Lösningen heter giraffer, några närmast dadaistiska träkonstruktioner som ser ut som just giraffer, eller små lyftkranar.
– De är ledade, rörliga och medger snabba flöden, säger hon och plockar ut miniatyrer av girafferna ur scenografimodellen. Sedan halar hon fram sin mobil och visar en video. I den dras ett tyg över girafferna och simsalabim befinner vi oss i hajens mage tillsammans med Pinocchio och hans pappa.
En idé var att pjäsen skulle utspela sig i en atmosfär av teater och cirkus.
– Vi ville ha fantastiska kostymer, inte helt från verkligheten, de skulle kännas teater, säger Hanna Cecilia Lindkvist, på väg till kostymateljén.
Musiken i uppsättningen är komponerad av The Ark-medlemmarna Jens Andersson och Mikael Jepson. Också Martin Rosengardten har en bakgrund i The Ark, där han var trummis fram till millennieskiftet. Pinocchio är deras andra musikteater tillsammans, 2018 gjorde de Ont blod för Riksteatern.
– Musiken i Pinocchio drar åt olika håll. Det finns ett par solosånger, och inslag av neoswing och cirkusmusik, men råare och skitigare, säger Mikael Jepson.
Låter det som The Ark?
– Ja lite. Men det finns två finstämda låtar.
Martina Montelius Pinocchio spelades på Uppsala stadsteater 2013, då med annan musik.
– Den musiken är jättefin, men efter några diskussioner kom vi fram till en annan uppsättningsidé och att vi behövde någonting stökigare, säger Martin Rosengardten.
I MARTINA MONTELIUS dramatisering har originalets uppfostrande ambition vridits till ett relationellt drama mellan Pinocchio och Geppetto.
– Pinocchio är en ganska ensam, förvirrad och ovetande person som kommer till en hård och girig värld. Där möter han karaktärer som hela tiden är ute efter något. Han har uppfostrats till att tro att det viktigaste är att tjäna pengar och att lyckas i skolan. Han och Geppetto glömmer bort att det viktigaste är att de två finns för varandra och behöver varandra. När dom är nära att dö inser dom det, säger Martin Rosengardten.
– Originalet är ett uppfostringsdrama om en docka som vill bli en riktig pojke. För att få bli det måste han vara snäll, duktig och artig. Men pjäsen slutar innan han förvandlas från docka till pojke. Han inser att han får vara den han är.
Hur länge har du jobbat med det här?
– Teaterns chef Kristoffer Berglund, som då var ansvarig för Barn och unga, kontaktade mig för två år sedan. Hanna Cecilia kom in i bilden ett halvår senare, säger Martin Rosengardten.
– Vi ville hitta en idé som bjöd in skådisarna när vi började repa. Det skulle finnas ett rum, en idé och musik.
”Vi”, är det du och ditt konstnärliga team?
– Jag tycker inte om begreppet konstnärligt team, det exkluderar och tar ifrån ensemblen dess konstnärliga uppgift. Jag som arbetsledare ska ha en vision, en idé, men alla ska vara lika delaktiga. Mötet med andra ger en oändlig tillgång till nya idéer. Det handlar om att sätta ihop det till en enhet som är tydlig, rolig att titta på och uppleva, samtidigt som den säger någonting om oss idag.
Du gillar att jobba med koreografen Ossi Niskala?
– Ofta när vi jobbar ihop går det fortare att få ett gemensamt förhållningssätt till materialet. Han provocerar fram nånting i texterna, särskilt där man inte tänker att det finns koreografi i texten, säger Martin Rosengardten.
OSSI NISKALAS METOD är att sätta sig in i vad texten vill berätta för att kunna förstärka skådespelarnas fantasi och fysiska gestaltning.
– Det handlar om hur texten ska få en kropp och hur texten hamnar i kroppen. Det är i skådespelarnas kroppar allt händer. Ibland kan det bli koreografi, ibland går mitt arbete inte att identifiera, säger Ossi Niskala.
Pinocchio ska turnera i Västernorrland och kommer förutom i Sundsvall att spelas i Härnösand, Kramfors och Sollefteå.
18 offentliga föreställningar och en mängd skolföreställningar är planerade.
– Vi börjar spela skolföreställningarna klockan tio på förmiddagen, säger Åke Arvidsson.
Text: Karin Kämsby
Foto högst upp: Kristofer Lönnå
Pinocchio på Teater Västernorrland
Barn och familjeföreställningen Pinocchio hade premiär den 15.2.2020.
Carlo Collodis Le avventure di Pinocchio – Storia di un burratino trycktes i bokform 1883.
Gummo (1997) är en independentfilm från USA som utspelar sig i white trash-miljö i den amerikanska mellanvästern.
The Ark bildades 1991. Det gjorde sin sista spelning 2011.