Efter sommaren blir skådespelaren och regissören Josette Bushell-Mingo rektor för Royal Central School of Speech and Drama i London. Därmed lämnar hon sitt uppdrag som prefekt vid Stockholms konstnärliga högskola (SKH), men ser möjligheter för spännande samarbeten över landsgränserna.
DET ÄR ALDRIG LÄTT att lämna ett sammanhang som man värdesätter. Så beskriver Josette Bushell-Mingo känslorna inför att lämna tjänsten i Sverige, för att knyta ihop säcken i hemstaden London.
– I London har jag en chans att fortsätta expandera idéer och ta med mig en fantastisk erfarenhet, säger hon.
Vilken prägel skulle du säga att du har satt på skolan här?
– Vi har tagit fram en ny kandidatutbildning, en historisk första masterutbildning för skådespeleri och expanderat studentgruppen på kandidatprogrammet. Vårt mimprogram har fått internationell prägel och hålls nu på engelska. Jag ser också fram emot hur våra forskningsstudenter kommer att fördjupa SKH:s arbete med inkludering.
Redan innan Bushell-Mingo tilldelades tjänsten på Royal Central School of Speech and Drama samarbetade hon med skolan, vars lärare bjudits in för att undervisa på SKH.
– Ita O´Brien har föreläst om intimitetsarbete och Joshua Abrahams har pratat om det judiska perspektivet i Angels in America, till exempel. Är det något corona bidragit med så är det digitala lösningar. De bästa pedagogerna i världen kan nu på ett enkelt sätt föreläsa och undervisa mellan skolorna i och med teknologin. Jag har också inspirerats av SKH:s tidigare arbete med skådespelarutbildningen för teckenspråkiga och hoppas att skolan i London kan göra en liknande satsning.
Det låter som att Sverige och England har att lära av varandra?
– Exakt. Studenter från båda skolorna kan med fördel gäststudera hos varandra. Royal Centrals bibliotek kommer att besöka vårt bibliotek och vice versa. Ett fint exempel är också att en lärare från Central ska undervisa på vårt nya masterprogram. Det blir som att två länder jag älskar, Sverige och England, kommer tillsammans på en gemensam plattform.
BUSHELL-MINGO HAR LÄNGE varit en aktiv röst i debatten om mångfald och inkludering och för tre år sedan grundade hon National black theatre of Sweden, vars syfte är ”att skapa ett utrymme där vi kan uppmärksamma och hylla teater från Afrika och den afrikanska diasporan”. Initiativet har engagerat svarta konstnärer och dramatiker från hela landet och har hittills huserat på Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby. Till hösten flyttar delar av verksamheten in till Stockholms innerstad och nationalscenen Dramaten.
– Det är ett stort steg för oss alla. Det här klivet är verkligen en produkt av förändringarna som nu sker, vilket är ett resultat av arbetet som Tryck, Afrosvenskarnas riksförbund, Black lives matter Sweden, bland andra, länge har drivit.
JOSETTE BUSHELL-MINGO LÄMNAR inte svenskt teaterliv helt och hållet. Redan till hösten är hon aktuell som regissör för Katori Halls pjäs Bergets topp, om Martin Luther Kings sista kväll, på Dramatens scen Målarsalen.
– Drömscenariot är att National black theatre of Sweden ska fortsätta växa och bli ännu större de närmaste åren. Möjligheterna är många. Vi vill föra in afrodramatiken och se till att den verkligen blir använd, förhoppningsvis på många scener framöver. Tack till alla som varit en del av den här resan. Det känns som att du har någonting på gång hela tiden.
När vilar du?
– Jag vilar nu med dig, säger Josette med lätthet i rösten. Med min familj på långa sommarsemestrar. Jag tittar upp på stjärnorna eller solen och vilar när jag ser dem. Jag vilar när jag gör de saker jag älskar.
Text: ALEKSA LUNDBERG
Foto: MICKE LUNDSTRÖM
Nr 4-21