Stockholm nekar omsorg kvällstid till Sofias båda barn

Barnomsorg på kvällstid fortsätter vara en rysare för scenkonstanställda som behöver förlita sig på offentlig service. Trots årtionden av fackliga påtryckningar är det ännu upp till enskilda kommuner att bestämma vilka insatser som ska erbjudas.

SOFIA PEKKARI, SKÅDESPELARE med fast anställning vid Dramaten, har länge drivit frågan om rätten till barnomsorg på kvällstid. Hon lever tillsammans med sin make, även han fast anställd vid samma teater, och två barn, tre respektive nio år gamla. Hon upplever att det finns en oförståelse för kulturarbetares familjesituation i hemkommunen, Stockholms stad, och en stelbenthet i systemet.
– Förskolan har en skyldighet att vara öppen till halv sju på vardagskvällar, så vi har inte rätt att få annan hjälp förrän efter det. Vi jobbar ju delad dag och kan hämta på eftermiddagen, men behöver hjälp igen när vi ska vara i sminket, förklarar Pekkari. Eftersom det inte är tillåtet att lämna barnen på förskolan igen, återstår endast att låta barnen vara kvar i omsorgen tills verksamheten stänger, för att därefter få hjälp av en barnskötare som hämtar.

PÅ HELGER FINNS INGEN möjlighet att få passning hemmavid, då är det kvälls- och nattomsorg på lokal som gäller, där det inte är tillåtet att hämta barnen efter läggdags. Är det då skola nästkommande dag har föräldrarna en timma på sig att umgås med barnen ute på stan, innan skoldagen börjar klockan åtta. – Ur ett barnperspektiv är det ohållbart. Även om jag skulle få till alla pusselbitarna så gör jag inte så emot mitt barn. Vi är i ett läge där vi faktiskt känner oss desperata nu.

JULIA REINHARD, JURIST på Scen & Films förhandlingsavdelning, har arbetat på förbundet i 16 år och menar att den här frågan drivits sedan innan hon började. Hon håller med Pekkari om problembilden i Stockholm och förklarar att det finns kommuner som inte erbjuder någon service alls.
– Har man inte en mormor eller farfar som kan ställa upp fyra dagar i veckan så faller ju ansvaret tungt på den offentliga servicen. Det är mycket som har ändrats med hur samhället är strukturerat men det offentliga har inte hunnit med här, åtminstone inte för våra medlemmar, menar hon.

ANDRA BEKYMMER som uppstår med dagens regelverk, i Pekkaris hemkommun, är att staden kräver schema tre veckor i förväg, vilket inte är förenligt med hur scenkonstinstitutionerna planerar sina verksamheter. Under covid-19 har Dramatenanställda fått schema en dag i förväg, ibland samma dag som arbetet ska utföras. Om föräldrarna då avbokar ett planerat omsorgspass kan detta ses som ett missbrukande av systemet.

Från att ett barn fyller tolv år får det inte heller vistas i hemmet om ett yngre barn ombesörjs av barnskötare. Detta eftersom äldre barn inte har rätt till omsorg i hemmet.

MÅNS CLAUSEN, FRILANSSKÅDESPELARE bosatt i Nacka kommun, är nöjd med hur systemet är utformat där.
– Jag är ju ensamstående vårdnadshavare varannan vecka och kan anställa vilken barnskötare jag vill, genom tjänsten Nannynu. Kommunen sköter och betalar det hela och den som blir anställd får gå en dagskurs hos dem. Det underlättar för mig oerhört, berättar Clausen.

Även i Nacka finns dock bestämmelser kring från vilken tid omsorgen i hemmet får börja. Från klockan kvart i sex har den sökande rätt att begära passning. Behövs hjälp tidigare än så får vårdnadshavaren be en anhörig att rycka in.
– Nu har jag ju tur, barnens mormor kan ofta ställa upp när det behövs. Jag har också rätt att anställa henne med stöd från kommunen, så hon kan få betalt från klockan kvart i sex i alla fall.

För att komma ifrån att det ser så olika ut mellan kommunerna, behöver frågan lyftas upp till riksnivå, menar Julia Reinhard på Scen & Film.
– Vill man att scenkonsten ska leva ute i landet, då måste man möjliggöra för de anställda att kunna utöva sitt yrke, och att det går att kombinera med föräldrarollen. Samma regler behöver finnas tillgängliga för alla, oavsett var man bor, slår hon fast.

”Stockholm vill ha kontroll över vem som går hem till barnen”

ANNA RYDIN, ENHETSCHEF på utbildningsförvaltningen i Stockholm, menar att staden gjort en eftergift för kulturen. Vårdnadshavare har idag rätt till barnomsorg i hemmet fram till klockan tolv på natten, under vardagskvällar. På helger är man dock hänvisad till förskoleverksamhetens lokaler.

I Nacka kommun finns möjlighet att boka passning via en nannytjänst. Varför går det inte att göra i Stockholm?
– Jag kan inte svara på något annat sätt än att man har valt vårt system för att det är flexibelt och att det också skyddar barnen. Stockholms stad vill ha kontroll över vilka som går hem till vårdnadshavare och passar. Det går ju inte om man bokar genom en nannytjänst. Men det finns lika många modeller som det finns kommuner i Sverige.

Vad är det staden vill kontrollera, menar du?
– Alla som jobbar med barn måste lämna ett utdrag ur belastningsregistret. Man får inte vara dömd för någon form av våldsbrott eller sexualbrottslighet.

Är det inte möjligt att kontrollera barnskötaren när den väl är vald?
– Det skulle säkert fungera. Jag kan bara säga att det inte är en modell som staden har valt.
Men är inte det ett misslyckande för staden, att ni erbjuder en tjänst som inte fungerar för alla?
– Det är klart att de tjänster som staden tar fram är tänkta att fungera. Sedan är det kanske inte möjligt att anpassa omsorgen till exakt alla situationer.