Hur ska man tänka och arbeta för att hålla ett helt yrkesliv? I artikelserien ”Hållbar karriär” möter vi tre personer från olika faser i yrkeslivet som delar med sig av sina erfarenheter. I den tredje och avslutande artikeln berättar skådespelaren Cecilia Nilsson om acceptans, att inte känna skam eller skuld om det inte går bra, och om skådespeleriet som en livsgärning.
I juli fyller skådespelaren Cecilia Nilsson 65 år. Men pensionen får vänta, i stället ser hon fram emot nya roller och utmaningar.
SOM NYBAKAD SKÅDESPELARE fick Cecilia Nilsson fast anställning på Helsingborgs stadsteater. Hon ville vidare, till Stockholm och sade upp sig efter två år för att pröva lyckan på stadsteatern i huvudstaden. Det gick vägen, men när det kontraktet löpte ut och inte förnyades tog hon klivet ut i frilanstillvaron med tunga steg.
– På något sätt insåg jag att det inte skulle bli så lätt, jag trodde mig inte vara den typen regissörer ville ha. Men skådespeleri är en livsgärning, så siktet var omedvetet inställt på att vara hållbar redan från början. Jag har nog alltid varit en långdistansmänniska.
Ett ord som följt Cecilia Nilsson på resan är ”acceptans”. När hon som 33-åring blev mamma till sonen Tobias, en viktig roll som gav ett alternativ till teatern, omvärderade hon sitt yrkesval. 1995, efter att finanskrisen slagit till och gjort frilanslivet än mer osäkert, började hon studera vid Bibliotekshögskolan.
– Jag gjorde ju lite tv-jobb samtidigt, men det var tuffa år och när utbildningen nästan var klar stod jag vid ett vägskäl. Södertörns högskola erbjöd mig att vicka på deras nyöppnade universitetsbibliotek, men jag kände att om jag tog det jobbet så fanns ingen återvändo.
HON BACKADE. I stället sökte Cecilia jobb på Riksteatern och fick en roll i Lars Noréns ”Personkrets”. Efter det har skådespelarjobben löst av varandra och sedan 1999 är hon också anställd vid Teateralliansen, ett kontrakt som fortlöpt ända sedan första omgången. Det är en viktig anledning till att frilanslivet blivit stabilt, påpekar hon. Men de svåra åren var en nyttig erfarenhet.
– Det fanns väldigt mycket prestige och ego hos mig innan. Det jag lärde mig var att inte känna skam eller skuld om det inte går bra, att det inte bara handlar om mig. Jag tror det är jätteviktigt att öva upp en sådan acceptans.
Även för skådespeleriet är acceptansarbetet viktigt.
– När jag jobbade med en föreställning, som jag inte tyckte höll, insåg jag att publiken ju sitter där och är nya varje kväll. De skiter i om jag har gjort en bra rolltolkning, så jag försökte nå dem i stället. Oavsett allt annat så har du ett ögonblick att ta vara på, som bara är ditt. Många skådespelare kämpar med en skräck för publiken, att de sitter där som hungriga vargar. För en del kan det nog vara en kick, men för mig var det så ljuvligt när jag släppte det och började acceptera publiken.
Du fyller ju 65 snart. Har du pensionssparat sedan 40-års åldern?
– Jag har varit en sådan där duktig flicka i hela mitt liv, jag började när jag var 30, svarar Cecilia och skrattar.
Så du kan tryggt gå i pension?
– Absolut, men det handlar inte bara om mitt privata sparande, utan om att jag varit med i Teateralliansen alla dessa år. De har ju satt undan till tjänstepensionen.
Har du några tips till andra i branschen?
– En viktig sak är att inte jämföra sig med andra, sluta med det direkt. Hitta varför just du vill hålla på med det här. Jobba hela tiden på att utveckla dina kunskaper och ditt hantverk.
Att hitta en mentor kan också vara ett sätt att ta sig igenom tuffa perioder, tror Cecilia.
– Även om du har varit ute i branschen ett tag, sök upp sådana som du gillar och fråga om de vill ta en fika. Problemen börjar när du kapslar in dig och ska klara allt själv. Då går tankarna bara runt och du lägger skulden och skammen på dig själv. Omge dig med människor som stimulerar dig.
Så, vad ser du fram emot framöver?
– Det är så mycket jag inte har gjort, Shakespeare till exempel. Bunden text skulle vara kul, sådant man bävade för som ung. Jag hoppas att teatern fortsätter jobba mer åldersvarierat, men också att jag får roller som är i min egen ålder, avslutar Cecilia och slår fast att hon fortfarande är ”hungrig” på det skådespelarlivet erbjuder.
Text: ALEKSA LUNDBERG
Foto: JONAS NORÈN
Nr: 3-22
Namn: Cecilia Nilsson.
Ålder: Fyller 65 i juli.
Gör: Skådespelare.
Aktuell: TV-serien Händelser vid vatten (kommer 2023). Ansvarar för Teateralliansens mentorsprogram för studenter vid skådespelarutbildningarna.
Tips för ett hållbart arbetsliv
och pension:
När du börjar fundera på att ta ut pension. Pensionsmyndigheten har bra, webbsända informationsmöten där du har möjlighet att ställa frågor.
Att jobba efter pensionen. Det är mycket vanligt bland skådespelare, kostymdesigner, eller yrkesutövare med unik kompetens som exempelvis teatersmed, hattmakare och patinerare.
Att arbeta vidare är ofta en kombination av att det är roligt och att man behöver jobba för att dryga ut sin pension.
Lägre skatt för den som fortsätter arbeta. På arbetsinkomster betalar den som fyller 66 år under inkomståret eller är äldre bara åtta procent i skatt på inkomster upp till 233 000 kronor. (Detta gäller om du enbart har arbetsinkomster och inte tar ut pension.)
Lägre egenavgifter efter 66. Även om du börjat ta ut din pension kan du driva företag. Driver du företaget vidare när du fyllt 66 år får din enskilda firma lägre egenavgifter.
Från och med år 2023 gäller nya pensionsåldrar. Läs mer hos Pensionsmyndigheten.
Pensionen är inte bara det orangea kuvert. Det är en omställning om du slutar jobba. Tänk efter hur stort ditt behov är att vara omgiven av människor och vara i ett arbetssammanhang. Det kan uppstå ett tomrum – hur kan du se till att saknaden inte blir så stor? Att ha nätverk är viktigt genom hela yrkeslivet och även när du slutar arbeta.
Bli mentor. Det kan finnas mentorsprogram i organiserad form, men det går förstås också att bli mentor på informell väg. Har du lust och passion för ditt yrke, så har du något att erbjuda andra.
Stiftelsen Höstsol. Var ursprungligen tänkt att ”sprida värme över mången gammal bortglömd skådespelares eller skådespelerskas levnadsafton” (ur medlemsblad, 1912). Stiftelsen ordnar utflykter och teaterresor, årlig vårfest och andra aktiviteter samt kan bistå med ekonomiskt stöd. Höstsol förfogar också över 34 pensionärslägenheter på Kungsholmen.